Följande fördelar nås med hjälp av separering (Se broschyr):

tehoplus-sepa25

Ökad gödselspridningsareal

Gödselns kväve/fosfor-förhållande är inte det bästa möjliga. En kubikmeter rågödsel innehåller för mycket fosfor i proportion till kväveinnehållet och detta begränsar i allmänhet spridningsmängden per hektar. Därför behövs t.o.m. mer gödselspridningsareal än foderpoduktionsareal.

Vid separeringen förbättras förhållandet mellan kväve och fosfor, varvid man kan sprida mer av gödselns vätskedel. Torrsubstansen kan spridas på de jordstycken, där det verkligen behövs mycket fosfor. Dessutom kan man utnyttja den fyraåriga fosforutjämningsförordningen.

Genom att separera den flytande gödseln behövs, på en mjölkgård, ca 35 % mindre gödselspridningsareal. Detta har en stor betydelse, speciellt då man bygger en ny ladugård. På en svingård är betydelsen ännu större, eftersom fosforn i svingödseln separeras ännu effektivare.

Ökat utrymme i gödselcisternen

Frigjort utrymme i gödselcisternen uppgår till 20-30 % på nötkreatursgårdar och till 10-15 % på svingårdar.

Kostnadsinbesparingar i gödsellogistiken

Läs Heikki Lehtonens (MTT) artikel Lannan hyödyntäminen ja talous (Utnyttjande av gödsel och dess ekonomi, artikeln är på finska).

Snabbare gödselspridning

Gödselspridningen blir ca.30 % snabbare tack vare bättre pumpbarhet. Cisternen är lättare att fylla och tömma.

Torrsubstansen är förmånligare att transportera.

Det kostar ca 0.5 €/km att transportera en kubikmeter flytande gödsel. Att transportera gödseln 10 km kostar alltså 5€/km. Torrsubstansen kan transporteras under tider när det är mindre bråttom. Det kostar 2,5€ att transportera 1kubikmeter torrsubstans 10 km och i den lasten finns mångdubbelt mera fosfor. Fosforn är det ämne som begränsar gödselspridningsmängderna i närheten av produktionsbyggnader. I Europa och bl.a. i Sverige använder man torrsubstansen från separationen som torrströ utan särskild hygienisering.

I beräkningarna har torrsubstansens snabba och enkla kompostering tagits med i beräkningarna. Om gården har möjlighet att kompostera torrsubstansen en tid, kan transportmängden minska med upp till 50 %. Detta ökar ytterligare skillnaderna i transportkostnad mellan torrsubstans och flytande gödsel. Dessutom transporterar man, på många gårdar, rundbalar som returtransport.

Bättre utnyttjande av kväve och fosfor

Fosforn i den separerade vätskefasen består till största delen av lösligt kväve med en mycket låg halt organiska ämnen. Vätskefasen sugs snabbt upp av jorden och kan utnyttjas av växternas rötter. Kvävet är dessutom i en form som växterna lätt kan utnyttja. Man kan alltså säga att man får näringen till rätt plats och i rätt form. Kvävets avdunstning minskar och blir snabbare till nytta för växterna. Speciellt vid spridning på gräs utnyttjas kvävet effektivare än vid spridning av flytande gödsel. Ingen torrsubstans som ökar avdunstningshastigheten.

I vätskefasen finns det en mindre andel fosfor, varför övergödning med fosfor är mindre sannolik. Det blir ingen s.k. fri fosfor kvar på åkern och växterna kan använda merparten av fosforn under växtperioden. Det blir mindrefosfor kvar som jan sköljas bort.

I torrsubstansen förekommer kvävet i huvudsak i organisk form. Vid kompostering omvandlas kvävet till en form som växterna kan utnyttja. Eftersom torrsubstansen är billigare att transportera och eftersom de jordstycken som ligger längst bort från produktionsbyggnaden vanligen är fosforfattiga, förflyttas samtidigt stora mängder fosfor till sådana jordstycken som behöver den bäst. Vid komposteringen förbättras också fosforns löslighet, dvs. näringen fås till rätt plats och i rätt form.

Utnyttjandet av kväve och fosfor förbättras i och med att näringsämnena ändrar form, avdunstningen minskar och näringsämnena fås till rätt plats tack vare förmånligare logistik.

Noggrannare gödsling

Rågödsel innehåller två former av kväve: vattenlösligt och bundet till organiskt material. Växterna kan snabbt tillgodogöra sig vattenlösligt kväve, men organiskt kväve frigörs endast efter att vissa kemiska reaktioner har ägt rum. Just detta frigörande av organiskt kväve, senare under växtperioden, utgör ett problem för en noggrann kvävegödsling under våren.
Vanligen blir man tvungen att snåla på kvävegödslingen av rädsla för att växterna ska vissna.

I den separerade vätskefasen består kvävet till största delen av lösligt kväve och en mycket liten del organiskt kväve. Härigenom kan man gödsla växten noggrannare och till en stor del med gödsel som motsvarar oorganisk gödsel
Den lilla mängd kväve som finns i vätskefasen är i form av små partiklar, så den förvandlas snabbare till löslig form i marken.

Torrsubstansen är i huvudsak en fosforgödsel. Den innehåller mycket organiskt kväve. Det organiska kvävet förvandlas, vid komposteringen, till en form som växterna kan använda. Samtidigt förbättras fosforns löslighet. Om man vill ge växterna extra kväve, kan man gödsla dem billigare med kvävegödsel.

Utjämning av kvävetoppar

Vid separeringen minskar den flytande gödselns mängd med 10-30 %. Med andra ord blir det kvar 700-900 m2 spridbar gödsel i en cistern på 1000 m2. Under den bråda tiden har det stor betydelse om man sprider ut 1000 kubikmeter gödsel eller bara 700 kubikmeter.

En annan sak som påverkar effektiviteten hos gödselspridningen kraftigt är hur mycket flytande gödsel som sprids ut nära ladugården och hur mycket som sprids ut per hektar. Man kan sprida ut 30-50 % mera av vätskefasen per hektar, eftersom fosforhalten inte begränsar spridningen. Man sparar alltså mycket arbetstid.

Man kan köra ut torrsubstansen till mera avlägsna åkrar redan tidigare, innan det blir bråttom.

Man borde i huvudsak sprida ut flytande gödsel om våren eller om försommaren, så att växterna kan dra största möjliga nytta av näringsämnena i gödseln. Om tidsbrist leder till att gödseln sprids ut först på hösten, sker detta på bekostnad av näringsämnenas utnyttjande.

Större skördar

Gödslingen kan göras effektivare och gödseln är i en användbar form för växterna. Vätskefraktionen sugs snabbt upp i marken och avdunstningen är liten. Skördarna blir större eftersom växterna, vid användning av separerad gödsel, får näringsämnena vid rätt tid, på rätt plats och i rätt form.

Bättre foderhygien och -kvalitet höjer mjölkproduktionen

När man sprider flytande gödsel på gräs, finns det risk att gödseln förorenar fodret. Ensilagets kvalitet sjunker och produktionen sjunker. I den separerade vätskefraktionen finns det s.g.s. ingen torrsubstans, varför växtligheten förblir ren. Det blir inte heller kvar gödsel vid markytan, som kan lyftas upp med slåttermaskinen och förorena fodret. Vätskefraktionens gödslingsverkan är också starkare än rågödselns, varför gräset börjar växa snabbare efter spridningen.

Ogräsfri gödsel

Eftersom vätskefraktionen passerar en fin sil, stannar största delen av ogräsfröna kvar i torrsubstansen. Ogräsfriheten har en stor betydelse, speciellt vid gödselspridning på gräs, som växer på mylljord. Den blottlagda marken får näringsämnen, men inte ogräsfrön. Gräsets ogrästryck blir mindre, varför dess kvalitet förblir bättre under längre tid.

Det blir lättare, eller helt onödigt, att blanda om innehållet i cisternen.

Efter separeringen skiktar sig vätskefraktionen nästan inte alls. Vid omblandning av innehållet i cisternen följer de små partiklarna lätt med strömmen och innehållet är enkelt att blanda om. Omblandning av cisterner är ett stort problem, speciellt på svingårdar.

Transportpumpning mellan olika cisterner

Transportpumpningen, som sker på vintern, består i huvudsak av pumpning av vätska. Det blir kvar fast substans i pumpbrunnen och at transportera denna med utrustning för transport av flytande gödsel är svårt eller omöjligt. Om transportpumpningen sker i samband med separeringen, pumpas endast vätskefraktionen till lagercisternen och materialet i pumpbrunnen kan mjukas upp till en form som kan transporteras med utrustning för flytande gödsel.

Tilltäppningsproblem hos gödselrännorna

Vätskefasen kan ledas tillbaka till ladugården, varvid ränorna samtidigt sköljs och den flytande gödseln blir mjukare. Detta kan lösa problemet, såväl i slalomladugårdar, som i ladgårdar med traditionella fallbrunnssystem.